Perfekt kombination – WSP-talangen berättar!

Teknikdygnet träffar Astrid Berglund, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram för 2017.  Vad är det roligaste med att jobba utomlands? Vad fick henne att söka WSP:s internationella introduktionsprogram? Hör hennes spännande tankar och idéer i klippet ovan!

Tyréns och Harvard University presenterar slutsatser

Tyréns har i samarbete med Harvard University drivit ett projekt som syftar till att se hur man på ett bättre sätt kan integrera nyttobyggnader i samhället ur ett arkitektur-perspektiv. Projektet som pågått mellan 2014 och 2017 har fokuserat på integrationen av avfallsförbränningsanläggningar med utgångspunkt från svenska och amerikanska exempel, skriver Tyréns.

I går presenterade projektgruppen sina slutsatser som även finns att läsa i boken ”Architecture and Waste A (Re) Planned Obsolescence”. Tillsammans med en grupp studenter från Harvard University Graduate School of Design (via Skype från USA) presenterade Hanif Kara (Professor in Practice of Architectural Technology vid Harvard), Leire Asensio Villoria Ty(via Skype från Australien), Elisabet Höglund och Henrik Rundquist från Rundquist arkitekter olika exempel från boken och verkligheten. Elin Kågas Ramström som arbetar som BIM-samordnare på Tyréns demonstrerade några olika VR-modeller i pauserna. Gästerna kunde gå omkring vid olika nyttobyggnader som studenterna gjort modeller på. Vad sägs om att kombinera en avfallsförbränningsanläggning med en moské? Eller ett stort växthus som använder värmen som alstras vid förbränning.

Henrik Rundquist berättade om spårvagnsdepån vid Aga på Lidingö, ett projekt där man skapat ett taklandskap med hjälp av valvformer som enkelt kan adderas och repeteras allt efter de invändiga funktionernas behov. Ett exempel på hur man har integrerat en nyttobyggnad i närheten av ett hotell och bostadsområde. Seminariet avslutades med en intressant diskussion om hur arkitekter och ingenjörer kan samarbeta bättre.

Om FoU-projektet

Syftet med projektet är att vitalisera tvärvetenskaplig design och arkitektur vid byggande av industrianläggningar, med waste-to-energy-anläggningar som fallstudie. Det handlar bland annat om att öka kunskapen om hur industribyggnader och funktionsbyggnader kan utformas för att i högre grad bidra till stadens hållbarhet. Det handlar också om att kartlägga förutsättningarna för att utforma och bygga ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara industrianläggningar, och arkitektens och arkitekturens roll i detta.

Materialåtervinning på vinst och förlust

Att öka materialåtervinningen ger många miljövinster, men det kan också öka risken för att farliga ämnen recirkuleras i samhället. IVL Svenska Miljöinstitutet och Avfall Sverige har studerat ett antal kemikalier i varor – bland annat freoner i byggisolering, mjukgörare i PVC och flamskyddsmedel i hushållsplast – för att se vart de tar vägen i avfallshanteringen, skriver IVL.

– Bättre kunskap på det här området kan leda till säkrare och ökad materialåtervinning eftersom oönskade kemikalier effektivare kan tas bort ur kretsloppet, säger Elin Belleza, avfalls- och kemikalieexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet.

En utmaning är alla de produkter som finns i samhället i dag, som har lång livstid och som kommer till avfallsledet många årtionden efter att de tillverkades. Dessa produkter var vid sin tillverkning ofta ”giftfria”, men kan innehålla kemikalier som vi i dag vill fasa ut ur kretsloppen. Exempel på sådana typer av produkter och material är visst rivningsavfall. Till exempel är freonämnet CFC, som använts bland annat till skumplaster för isolering, förbjudet i Sverige sedan mitten av 90-talet men man räknar med att cirka 72 ton CFC-ämnen från bygg-och rivningsavfall hanteras felaktigt i Sverige varje år.

– Här har de som beställer och utför rivningar ett mycket stort ansvar så att det material som ska gå till destruktion faktiskt gör det, och inte hamnar på villovägar. Det ligger också ett stort ansvar på tillsynsmyndigheterna att effektivt bedriva tillsyn och informera om vilka lagar och regler som gäller, säger Elin Belleza.

En annan utmaning är importerade varor. I studien har man bland annat tittat på kortkedjiga klorparaffiner (SCCP) som används i hushållsnära plastprodukter som mjukgörare och flamskyddsmedel. Trots förbud mot SCCP har Kemikalieinspektionen identifierat flera plastvaror som innehåller SCCP i förbjudna halter, bland annat konsumentprodukter och lågpriselektronik. Troligtvis står importen av varor för en stor del av den SCCP som finns i svenska plastflöden idag.

Studien lyfter fram att bättre spårbarhet av kemikalier i produkter skulle kunna bidra till att rätt sak hamnar på rätt plats i avfallshanteringen och att produkter som bör hanteras separat på grund av sitt kemikalieinnehåll inte blandas med annat avfall.

– Producenternas ansvar är mycket stort. Eftersom kemikalielagstiftningen bara begränsar ett litet antal kemikalier med farliga egenskaper så är det upp till tillverkarna att kontinuerligt tillämpa substitutionsprincipen, det vill säga byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga i sina produkter, säger Elin Belleza.

Lockades av höga krav på hållbarhet

Josefin Norén Almén jobbar med att förena den fysiska miljön med den digitala miljön i internaktiva leklandskap. Och så har hon haft uppdraget som projektledare och landskapsarkitekt för festivalområdet på Way Out West.

Vad gör du på White?
– Jag är landskapsarkitekt på White i Stockholm. Mitt fokus är på lärmiljöer, så till exempel jobbar jag mycket med att förena den fysiska miljön med den digitala miljön i interaktiva leklandskap. Sen har jag även ett stort intresse för tillfällig arkitektur, och hur man med tillfällig arkitektur kan skapa liv och rörelse på platser i staden som inte fungerar så bra.

Varför valde du White som arbetsgivare?
– Whites har en filosofi om att enbart gå in i projekt där viljan finns att göra livet bättre för många, och att arkitektur ska göra världen bättre. Det, och de höga kraven på hållbarhet lockade mig. Whites idéer om att många är bättre, och att vi tillsammans kan många saker, är tankesätt jag värderar högt och som jag kan känna igen mig i på alla plan. En annan anledning är att här finns en kreativ plattform, att om man bara är tillräckligt nyfiken så kan man utvecklas och stimuleras enormt.

Vad har du för bakgrund?
– Jag flyttade från min hemstad Halmstad till Uppsala för att gå Landskapsarkitekturprogrammet på SLU. Under studietiden var jag involverad i ganska många grejer utanför skolan, och så praktiserade jag på några andra arkitektkontor. Jag har även en bakgrund som festivalarrangör, och tack vare det fick jag möjligheten att jobba som landskapsarkitekt och projektledare för festivalområdet på Way Out West i Göteborg. En annan kul grej är att jag deltog i tävlingen om lekparken Lill-Valla för Linköping BO2016, och faktiskt vann mot 40 etablerade kontor!

Tycker du att din utbildning motsvarar det jobb du har idag?
Både ja och nej. Jag tycker att det är viktigt att ta ansvar för sin utbildning, våga göra den personlig och gå sin egen väg. Med det menar jag att universitetet bara kan ge vissa grundförutsättningar. Det är lätt att falla in i en viss syn på verkligheten, så det är superviktigt att försöka hitta sitt eget uttryck. Olikheter och personliga intressen är det som skapar intressant arkitektur i möten. Sen tycker jag det är viktigt att försöka komma ut i arbetslivet snabbt, och våga testa olika sätt att jobba på. Olika ingångar. Min bakgrund som festivalarrangör har gett mig ett perspektiv som varit intressant att förena i mitt arbete som landskapsarkitekt här på White.

Hur vill du utvecklas? Vad gör du t.ex. om 5 år, om du får välja?
– Om fem år är jag fri i min roll som landskapsarkitekt och formar själv ramarna och begränsningarna för vad som ryms i den rollen. Jag har utvecklats som mångsidig arkitekt, men fördjupat mig i specialintressen. Så har jag hittat en underbar ingång till att förena digitala och fysiska miljöer till triggande och inspirerande lekmiljöer för alla. Det kräver att jag kommer få pröva fler av de idéer jag har på en faktisk plats. Jo, och så har jag hittat vägar för att kombinera musik- och konstfestivaler med landskapsarkitektur, och blivit en mer skrivande och debatterande arkitekt.

Artikeln är skriven av White. Läs mer