Ge mig era trötta vinner arkitekturpris!

Visionsstudien Ge mig era trötta, där Malmö och Köpenhamn slås samman till en stad, har tilldelats arkitekturpriset WAFX Prize av World Architecture Festival. Det internationella priset syftar till att uppmärksamma projekt som identifierar framtida utmaningar inom arkitektur, skriver Sweco.

För att belysa viktiga utmaningar som arkitekter kan möta de närmsta tio åren delar World Architecture Festival (WAF) i år ut priset WAFX Prize. Swecos nominerade projekt Ge mig era trötta fick ta emot priset i kategorin Smart Cities. Ge mig era trötta är visionsstudien där Köpenhamn och Malmö, genom en ny arkipelag, slås ihop till Öresund City.

– Det är jätteroligt att projektet uppmärksammas på detta sätt. Det visar att vi skapar arkitektur som engagerar och belyser viktiga frågor, säger Urban Skogmar, ansvarig arkitekt på Sweco.

Totalt har WAF valt ut 11 vinnande projekt som på olika sätt tar upp utmaningar som spänner över klimat- och energifrågor, hälsa, återanvändning, teknik, smarta städer, kulturell identitet och rättvisa.

World Architecture Festival är en årlig internationell arkitekturtävling och priset WAFX är en del av tävlingens tioårsjubileum.

10 år och 100 designdialoger – Sweco och Chalmers med ny bok

Efter tio år och 100 genomdrivna designdialoger ger nu Sweco tillsammans med Chalmers ut boken ”Designdrivna dialoger för arkitektur och samhällsbyggnad”. Boken beskriver i både teori och konkreta exempel hur man kan jobba med en dialogbaserad arbetsmetodik, skriver Sweco. 

Sedan 2004 har Sweco jobbat med arbetsmetodiken Designdialog i flera uppdrag, en metodik som innebär att inblandade, med olika perspektiv, i ett projekt träffas för att utbyta kunskaper och idéer. I kombination med designmetoder drivs projektet på ett strukturerat sätt framåt mot en gemensam målbild. Genom boken vill Sweco, tillsammans med Chalmers, erbjuda ett kunskaps- och inspirationsmaterial för dem som är intresserade av att förstå, arbeta med, delta i, utveckla eller beställa designdrivna dialoger.

– Fördelen med Designdialogen är att den kan hantera komplexa processer. Vi tror att om fler kan bjuda in till väl förberedda och genomtänkta dialoger blir vi bättre rustade att hantera framtidens utmaningar där processerna blivit alltmer komplexa och med fler aktörer, säger Johanna Eriksson, arkitekt på Sweco och en av författarna till boken.

Idén om boken kommer av tanken att sammanställa och reflektera över de erfarenheter man gjort under de år som arbetsmetodiken använts. Materialet i boken har sitt ursprung i intervjuer med erfarna designdialogledare, beställare, deltagare och andra som också arbetar med dialogmetoder. Flera seminarier har hållits för att hitta fokus och angreppssätt och skapa relevans för bokens innehåll.

– Att skriva en bok om detta innebär en fantastisk möjlighet för oss att kritisk granska den metodik som vi jobbat med under en längre tid. Det är också en chans att få stanna upp och reflektera, men framförallt formulera vad det är vi gör och har gjort på ett annat sätt än vad som normalt ryms inom ett uppdrag. Som ansvarstagande samhällsbyggande aktör tror vi på en öppen och inkluderande kunskapsdelning som följer en enkel devis ”för att få något så måste man ge något”, säger Inge Bohlin, kontorschef på Sweco i Malmö och del av projektgruppen bakom boken.

Jätteintresse runt kvinnlig teknikgrupp – Över 10 000 följare

Projekt- och projekteringsledaren Maria Paavola började på PE så sent som i augusti, men hon har redan hunnit göra avtryck. Hon saknade nämligen ett diskussions- och inspirationsforum för teknikintresserade kvinnor och tog då saken i egna händer och grundade Facebookgruppen Teknikkvinnor. Idag, bara några veckor senare, har gruppen över 10 000 följare. Det skriver Projektengagemang på sin hemsida.

Varför skapade du gruppen Teknikkvinnor på Facebook?

Jag älskar att nätverka och ville hitta en mötesplats för kvinnor inom teknik. Facebook var det naturliga stället att leta på, eftersom jag är med i grupper för kvinnor inom andra områden och har goda erfarenheter av det. Problemet var att jag inte hittade det jag sökte: en grupp för kvinnor i alla åldrar med teknik som gemensam nämnare. Då återstod bara att skapa gruppen själv!

Hur har det gått?

Jag började med att bjuda in ungefär 80 teknikkvinnor bland mina egna vänner. Jag bad dem i sin tur bjuda in sina vänner. Idag har gruppen funnits i knappt 3 veckor och vi har redan över 10 000 medlemmar. Många har blivit tillagda av vänner, men en stadigt ökande andel kvinnor ansöker själva om medlemskap i gruppen. Diskussionerna flödar och stämningen är riktigt god. Mitt mål är att inte behöva ha några ”förhållningsregler”, och hittills fungerar det utmärkt. Jag är själv helt varm av engagemanget och inspirerad av att läsa om allas olika bakgrunder: från gymnasietjejer till kvinnor med över 30 års erfarenhet av teknik. Blandningen är riktigt häftig! Inom kort kommer jag bjuda in till en första fysisk träff i Stockholm, vilket känns helt otroligt med tanke på att gruppen funnits så kort tid. Enda kruxet är att hitta en lokal som är tillräckligt stor – ett lyxproblem med andra ord.

Varför tror du att det är ett så stort intresse för teknik bland just kvinnor?

Jag förstår inte varför kvinnor skulle ha mindre intresse för teknik än män. Min erfarenhet är att kvinnor är intelligenta och engagerade, men att många saknar förtroende till sin egen förmåga och därför antingen ”anstränger ihjäl sig” för att bevisa att de duger, eller hamnar i skymundan. Sedan har vi ju det berömda glastaket, som inte ska förnekas. Ett mål jag har med Teknikkvinnor är att stärka kvinnor som arbetar inom teknik och få dem att känna gemenskap, och att det finns andra i samma situation som de själva. Bland annat diskuterar vi diskriminering i gruppen, och planerar redan för ett andra event som kommer ta upp de frågorna. Jag vill att det ska vara lika självklart för kvinnor att vara ingenjör, som det är för män.

Vad skulle du säga till en ung tjej som inte vet vad hon vill bli?

Ut och jobba! Prova ett par olika branscher, om inte annat så leder det till förståelse för vad man inte vill göra. Innan jag började plugga jobbade jag med allt från underhåll inom industrin, till kundtjänst och med godis – och jag har enbart haft nytta av mina erfarenheter. Dels fick jag en välförtjänt paus från plugget och dels lärde jag mig hur det fungerar på olika arbetsplatser samt hur man bemöter kunder.

Behövs det fler kvinnor inom ingenjörsyrket?

Idag har vi en ojämn könsfördelning i teknikvärlden, därför behövs det fler kvinnor, på samma sätt som det behövs fler män i kvinnodominerade yrken. Jag är övertygad om att vi behöver jämna ut könsfördelningen, framförallt för att få in fler perspektiv. Detta gäller kanske särskilt för byggbranschen, som inte har råd att vara konservativ längre. I alla fall inte om vi vill vara med och slåss om kvalificerad arbetskraft. Jag sticker gärna ut hakan och säger att det är dags att vakna ur dvalan och hänga med i utvecklingen. ”Om vi alltid gör som vi alltid gjort, kommer vi få samma resultat som vi alltid fått.”.

När väcktes ditt intresse för teknik?

På gymnasiet läste jag ledarskap och valde bort matte, kemi och fysik i så stor utsträckning som möjligt. Först när jag – lite av en slump – fick chansen att jobba med ingenjörer insåg jag att jag tycker att teknik är väldigt spännande. Det problemlösande perspektivet tilltalade mig: ingenjörerna var rena rama superhjältarna som löste problem vartefter de uppstod och ingen dag var den andra lik. Det är aldrig för sent att välja om, men om jag vetat vad ordet ”ingenjör” betydde när jag gick i högstadiet, kanske jag valt att läsa mer matte och fysik i gymnasiet istället för att behöva ta omvägen via Komvux. Därför brinner jag för att få fler att upptäcka teknik tidigare.

Har du någon kvinnlig förebild inom teknik?

Karin Adelsköld! Hon gör en insats genom att arbeta för att främja intresset för teknik och innovation hos unga. Humor är viktigt i min värld och hon har glimten i ögat! Jag brinner själv för att göra teknik mer tillgängligt och bredda perspektivet på ingenjörer genom att visa att det går att jobba med teknik utan att räkna hela dagarna. Jag brukar säga att jag blev ingenjör för att få jobba med människor.

Fler unga talanger än någonsin på Liljewall – HR-chefen berättar – så slussas de in

I höst har fler praktikanter än någonsin flyttat in på Liljewall. Arton stycken blivande arkitekter, ingenjörer, personalvetare, visualiserare och grafiska formgivare har spritt ut sig på företagets tre kontor i Göteborg, Stockholm och Malmö, skriver Liljewall arkitekter.

Många av våra anställda har börjat här under sina studier. För en bra start får varje praktikant en fadder och en handledare som hjälper och vägleder personen under sin tid på Liljewall, förklarar Monica Österberg, HR-chef på Liljewall.

Det största gänget finns i Göteborg. På bilden syns överst från vänster: Lisa Weiss, Gabriella Falk, Malin Larsson, Josefine Askfelt, Linnea Leijon, Hanna Unell, Negar Tatari, Peter Nilsson och Elin Nilsson. Utöver dem finns här också Frida Alström och Athan Vagias.

I Stockholm finns Klara Björnström, My Nordström, Husam Albaroudi, Agnes Engström och Mateusz Szpotowicz, och på Malmökontoret hittas Amanda Möller och Emil Söderlund.

Lisa Weiss läser till arkitekt på Chalmers och har fått en praktikplats i Göteborg. Just nu är hon med och utvecklar ett nytt badhus och idrottshall i Köping.

– Jag har sen jag började varit med i ett och samma projekt och fått jobba med olika delar inom det. Jag tycker att det passar mig, jag känner mig mer som en medarbetande arkitekt än praktikant. Ibland kan det kännas som mycket ansvar och mycket att göra men i det stora hela är det jättebra! Tror det är på det här sättet jag får bästa uppfattning om vad det faktiskt innebär att arbeta som arkitekt. Det är roligt att få förtroendet att man kan och ibland få uppgifter som man känner att man inte har helt koll på men sen ändå löser.

– I övrigt tycker jag det är jättebra stämning på kontoret. Är alltid kul att komma hit på morgonen, fortsätter Lisa.

WSP-förmågan med tillförsikt: ”Som en andra familj”

Teknikdygnet träffar Hjördis Steen, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram för 2017. Hon är uppvuxen i Tyskland under en längre tid innan och flyttade till Sverige för att plugga Miljö & Vattenteknik på Uppsala universitet innan hon hamnade på WSP. Mycket intressant! Kolla in!

Projektledare inom exteriör och interiör

– Hos Semcon kan man vara sig själv och får hjälp med att vidareutvecklas.
Det säger ingenjören Jan Hinrich Müller, som själv började som praktikant i Wolfsburg och nu avancerat till projektledare.

– Semcon är ett mycket öppet företag, där man månar om både elevpraktikanter och äldre yrkesverksamma som söker nya utmaningar, berättar Jan, som utvecklar dörrpaneler för samtliga OEM-tillverkare hos Semcon. Jan ser till att bilförare oavsett kroppsstorlek sitter komfortabelt i bilen och kan använda dörrelementen, samtidigt som föraren ska klara en svår sidokrock så bra som möjligt.

– Den största utmaningen i mitt arbete är att kombinera alla ergonomiska aspekter med säkerhetskraven och kundernas önskemål om design, fortsätter Jan.

Hans väg in i företaget är klassisk: Efter avslutad praktik skrev Jan sitt diplomarbete och fick anställning som konstruktör. Sedan två år är han projektledare inom interiör och siktar härnäst på att bli teamledare. Genom åren har han hållit fast vid dörrpaneler som specialområde. Det är fortfarande lika spännande.

– Med hjälp av nya material och geometriska trick kan vi ständigt ta fram nya designelement som egentligen inte är godkända, och ändå få fem stjärnor i ett krocktest.

Kreativiteten främjas av det öppna klimatet som råder inom teamet och mellan alla avdelningar.

– Innan Semcon provade jag kort på att jobba på ett annat företag. Där fick var och en klara sig själv. Här kan man däremot när som helst vända sig till kollegor eller chefer när man inte kommer vidare.

Artikeln är skriven av Semcon.

WSP:s stjärnskott om lyxig internationell erfarenhet

 

Teknikdygnet träffar Hamza Harrami, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram 2017. Han belyser bland annat vikten av att få den internationella erfarenheten så tidigt i karriären och alla andra inspirerande människor han får träffa under resans gång. Kika in klippet ovan!