Början på resan som teknikkonsult!

Tänk dig ett projektteam på 20 personer som på en bestämd tid ska leverera en ny kemifabrik. Det enda du har framför dig är ett tomt husskal och en kemisk process. Äventyret kan börja!

I mitt arbete som teknikkonsult idag finns jag nära Projektledaren och tar ansvar för stort och smått- från ekonomi- och tidplansarbete till att se till att alla som ska arbeta hos oss har passerkort och kommer in i lokalerna. Som relativt ny på arbetsmarknaden är det här en perfekt roll eftersom man får insikt i alla delar av projektet och även ha ett falköga för att säkerställa att vi håller budget och tidplan! Om ett år eller två är det jag som ska leda teamet..

På Civilingenjörsprogrammet i Kemiteknik vid Uppsala Universitet läste vi om molekyler och kemiska bindningar på en detaljerad nivå men också om hur uppskalning av en process går till. Även om kemi på molekylnivå inte är mitt primärområde i yrkeslivet så har det gett en bra grundförståelse för hur processindustrin fungerar. (Dessutom är det extra roligt att diskutera med projektets kemist vid fikabordet.) Min tanke när jag studerade var ändå att lära mig saker på en bred front och läste därför sista året på Entreprenörskolan i Uppsala. Kombinationen blev teknik och affärsmässighet en gedigen grund för att en dag bli projektledare.

Teknikkonsultyrket var inte helt tydligt för mig men efter ett år i rollen stormtrivs jag! Att arbeta i ett passionerat team där varje man är specialist är otroligt spännande. Tänk att vi snart har en fabrik redo för att producera! När det här projektet är klart är det dags att inleda nästa och då kanske det handlar om att ta fram världens snabbaste rost för kaffebönor?

Är du intresserad av problemlösning och tycker om varierande arbetsmiljö tycker jag du ska fundera på att bli en av oss!

 

Lycka till!

Hur högt är högt?

I början av sommaren var det ett nyvaket gäng bostadsbyggare som lämnade Stockholm på väg ner till Malmö för att bena ut frågan ”Hur högt är högt?”. På vårt kontor i Malmö anordnades ett seminarium som riktade sig till kollegor, kunder och beställare där frågor som ”Hur kan man gestalta höga hus?”, ”Vad måste man ta hänsyn till vid högt bostadsbyggande?”, ”Vilka våningsantal medför ökade krav?” samt ”Blir det dramatiskt dyrare när husen når en viss höjd?” diskuterades. Vi fick också en historisk genomgång med referenser till gotik och ”takkronor” samt en guidad rundtur till projekt i Malmö och Helsingborg. För mig som hyfsat nykläckt arkitekt var det fantastiskt att lyssna till inspel från de olika skråen och få höra andra aspekter på det här med att bygga högt från andra som vet, har gjort och vill.

Frågan om att bygga på höjden känns högst aktuell (pun intended) då Sveriges storstäder fortsätter växa och allt fler vill bo centralt. Genom att bygga på höjden får vi plats med fler på de få ytor som storstäderna har kvar. Själv har jag under hösten varit inblandad i ett projekt med ett 16 våningar högt hus i Farsta och i ett förslag på ett drygt 20 våningar högt hus i Solna – båda med intentionen att förutom att erbjuda många lägenheter på en liten yta också för att signalera dess existens på avstånd. Den symboliska funktionen med dessa höga byggnader är nämligen minst lika viktig som andra aspekter – se bara på de historiska kopplingarna till exempelvis kyrktornens strävan uppåt som tydligt visade byggnadens användningsområde och samhällsstatus. För mig som arkitekt är det viktigt i sådana här projekt att bibehålla en tydlig och väl genomtänkt gestaltning som kan klara budgetskärningar och rationaliseringar under projektets gång – det höga huset måste få vara ett landmärke som markerar sin plats i stadsbyggandet och inte bara utgöras av staplade lådor. Vi som betraktare och inte minst de som bor i områdena förtjänar mer.
Amanda Ersson
Amanda arbetar som bostadsritande arkitekt på White Arkitekter och har utbildat sig på KTH och i Chicago

Aktivitetsbaserat – med skräckblandad förtjusning

De flesta har nog idag hört talas om aktivitetsbaserade kontor. Många ryser av tanken på att trängas på öppna ytor och inte kunna sitta i fred, bland bilder på barnen och röriga men strukturerade pappershögar. Själv ser jag det som befriande att inte vara låst till en sittplats, utan själv kunna välja plats efter humör och arbetsuppgift.

I konsultbranschen blir det allt vanligare med aktivitetsbaserat eftersom man på så sätt kan ha färre arbetsplatser. På ett företag där de anställda är ute på uppdrag en stor del av arbetstiden kan det lätt eka tomt mellan skrivborden. För mig känns ett aktivitetsbaserat kontor självklart på en arbetsplats som min. Vi har nya uppdrag med olika projektgrupper varje månad. Då känns det naturligt att sitta bredvid de man jobbar med för tillfället. Det kan också vara bra erfarenhetsåterföring att ibland sitta bredvid den man inte jobbar tillsammans med så ofta.

Alla är vi olika och har olika behov. Tur att det också finns företag som skiljer sig åt! Med ett aktivitetsbaserat kontor tror jag att vi kan täcka in fler av de behov som finns hos de anställda, genom att erbjuda flexibilitet och valmöjligheter. Idag väljer jag att skriva blogginlägg halvt liggandes i vår nya soffa.

 

Natalie Sjölander

Projektör på Rotpartner

Från KTH till Qatar

Jag som skriver det här inlägget heter Victor Olsson. Sedan i november bor jag i Doha i Qatar där jag jobbar i ett av många projekt som i slutändan ska leda till att ett helt nytt tunnelbanesystem, som ska stå färdigt inför fotbolls-VM 2022. Jag har en examen från Samhällsbyggnadsprogrammet på KTH med inriktning mot projektledning. Sedan jag blev färdig med skolan fått har jag fått möjligheten att jobba med projektledning hos Ramböll.

Under mitt fjärde år på KTH var jag utbytesstudent i Singapore, där jag fick blodad tand för livet utomlands. När jag började söka jobb var jag mån om att hitta en arbetsgivare som ger sina yngre medarbetare frihet under ansvar och som dessutom skulle kunna erbjuda arbete utomlands. Redan från starten av min anställning var jag tydlig med att jag gärna skulle åka utomlands och jobba, och hösten 2014 dök den efterlängtade chansen upp.

På kontoret i Qatar sitter jag med ett gäng andra konsulter från Ramböll. Vi kommer från olika hörn av världen, bland annat Nya Zeeland, Malaysia, Norge och Sverige. Blandningen av människor ger en spännande arbetsmiljö, och personligen tycker jag att bland det mest intressanta med att jobba utomlands är alla olika personligheter man möter. Var och en har sin egen historia, och kommer ofta från olika kulturer. Det är en riktig reality check som ger många nya insikter och perspektiv yrkesmässigt – men lika mycket på ett personligt plan.

För dig som kanske funderar på om arbetslivet i ett annat land är något du vill pröva på kan jag starkt rekommendera att ta kontakt med någon av de många teknikkonsulter som jobbar internationellt. Var tydlig med dina önskemål och hör med företagen vad de har att erbjuda.

Stå för vad du tycker och glöm inte bort att lyssna noga på alla människor du möter. Alla har något att berätta och du kommer garanterat att lära dig massor om du är nyfiken och lyhörd.
Mitt sista tips är att aldrig backa för utmaningar och att aldrig låta rädslan få dig att tacka nej till något!

Lycka till!

/Victor

Resedagbok från en industridoktorand

Att vara industridoktorand är en resa. Varje resa är unik. Jag påbörjade min efter att ha arbetat några år som konsult inom fältet samhällsplanering och miljökonsekvensbeskrivning.    

Som industridoktorand stod jag bokstavligen med fötterna i två världar. Det var inte bara den fysiska arbetsplatsen som skilde sig åt utan det var verkligen som att beträda två olika världar med egna språk, normer, perspektiv och rutiner. Gemensamt var de höga förväntningarna på att jag skulle skapa eller till och med vara den eftersträvansvärda bron mellan de två världarna. Mellan akademi och praktik.

I början var förvirringen total. Sen bara ökade den tills jag ifrågasatte allt jag trodde jag visste något om. Långsamt lärde jag mig det nya språket och kulturen, bytte delvis världsbild och började känna mig rätt hemma. Blev lite som en av dom som befolkar den där andra världen, en forskare.

Efterhand uppstod så det motsatta problemet. Plötsligt insåg jag att språket jag kunde förut inte längre flödade lika lätt och det verkade finnas nya ord och begrepp som jag inte riktigt greppade. Och till råga på allt så verkade jag själv ha blivit svårare att förstå av mina konsultkollegor. Förvirring igen.

Tillslut så lade sig förvirringen även denna gång och jag började se att allt det här var en del av det där brobyggandet. Detta att förstå och känna sig hemma i två världar. Fungera som tolk för det som sker och sägs. Föra med sig tankar, perspektiv, kunskap, behov och lösningar fram och åter. Och det är här själva kärnan i industridoktorandidén ligger. Det är här synergierna skapas. Just i skärningspunkten mellan praktik och akademi.

Förutsättningarna för resan som industridoktorand skiljer sig otroligt mycket åt. Dels utifrån forskningsfokus och akademisk miljö och hur den är arrangerad i form av avtal mellan det specifika företaget inom industrin och universitetet. Men också på vem man själv är och de medresenärer man har turen (eller oturen) att dela resan med i form av handledare, kollegor och andra man möter inom forskningen och arbetet som konsult.

Jag har mött många under min resa. Ibland har konflikter uppstått, men i de allra flesta fall så har mötena hjälpt mig vidare. Jag har haft fördelen av att ha en ovanligt öppen och tillåtande arbetsgivare hos Tyréns och handledargrupp hos Sveriges lantbruksuniversitet. De har nyfiket delat min resa som forskningsmässigt visade sig sluta någon helt annanstans än vi från början trott. Och inte minst har jag mött ett flertal konsulter från olika konsultbolag som initierat och generöst delat sina tankar och handlingar med mig, vilket legat till grund för min forskning.

Så till slut jag kom ”hem” från min resa lite annorlunda än när jag åkte med nya erfarenheter, kunskap, perspektiv och nätverk. Det har varit oerhört berikande för mig som person och mina erfarenheter är idag en stor tillgång i mitt fortsatta jobb som konsult och forskare.

/Mari Kågström, Tyréns

 

Länk till avhandlingen http://pub.epsilon.slu.se/12937/
Länk till kortversion av avhandlingen http://62.13.72.13/fb/Tyren/Innovation%20Tyrens%20TT/HTM/index.html#5

Där den rastlöse finner ro

Det visade sig att min rastlöshet kom väl till pass i konsultbranschen. Som ung konsult får jag möjlighet att arbeta tillsammans med drivna kollegor i projekt som engagerar mig. Potentialen att växa i yrkesrollen är enorm, och utveklingskurvan går skarpt uppåt.

Under hösten 2014 läste jag det femte och sista år på civilingenjörsprogrammet i Miljö- och Vattenteknik i Uppsala och min högsta önskan var att rädda världen. Jag började se mig om efter exjobb och fick möjligheten att på Ramböll skriva om två av mina hjärtefrågor: vattenrening och klimat.

Efter 20 veckors slit hade jag inte bara levererat en rapport på masternivå, jag hade också fäst mig vid idén att vara konsult. Jag ville arbeta i det engagemang som jag såg omkring mig på kontoret. Och som den rastlösa person jag är såg jag möjligheten att använda min kapacitet till max.

Under mina drygt 4 månader som konsult har jag fått arbeta med allt från miljökonsekvensbeskrivningar till renovering av pumpstationer. Jag utvecklas och lär mig nya saker i rekordfart. Jag förbättrar mina styrkor och, kanske framför allt, urskiljer och utvecklar mina svagheter.

Att vara rastlös i konsultbranschen visade sig kunna vara passade. Med nyfikenhet och driv finns oändlig kunskap att hämta, och på större konsultbolag finns goda möjligheter att testa sig fram för att sedan utvecklas i den riktning man vill. Kort sagt, en utomordentlig kickstart på karriären.

Hanna Särnefält

Nyexaminerad Civilingenjör i Miljö- och Vattenteknik och arbetar som utredningsingenjör inom VA-Process på Ramböll