Josefines exjobb blev vägen till anställning

Intresset för matte ledde Josefine till samhällsbyggnadsprogrammet på Chalmers efter studenten, där masterskurserna i konstruktion var särskilt lockande. På en av kurserna undervisade Morgan Johansson, som också arbetar som teknisk specialist på Norconsult. Genom Morgan fick hon reda på att det fanns ex-jobb att söka, som blev vägen till en anställning på Team Bro & Analys på Norconsult i Göteborg.

Josefine är civilingenjör inom Väg- och Vattenbyggnad med master i Structural Engineering and Building Technology. Hon skrev sitt ex-jobb på Norconsult under våren 2018, som handlade om FE-modellering av impulsbelastade betongkonstruktioner. När ex-jobbet var klart fick hon erbjudande om anställning, och hon tackade ja utan att tveka.

– Jag trivdes bra på företaget och i gruppen under hela ex-jobbsperioden, berättar Josefine. Här finns en prestigelös och ödmjuk stämning som jag verkligen gillar, och dessutom är de vana att handleda studenter. Det passar mig som gillar att ha ordning och reda, fortsätter hon.

Att ha gjort ex-jobb på Norconsult gjorde övergången till anställning lättare för både Josefine och hennes kollegor. Men att vara anställd är något helt annorlunda än att skriva uppsats konstaterar Josefine efter fyra månader på Norconsult.

– Det kändes tryggt att känna teamet sen innan och att vi hade ett förtroende för varandra redan när jag började. Men det är helt annan sak att börja jobba på riktigt. Även fast man får en någorlunda bild av det vet man ju inte i förväg hur ett konsultuppdrag går till exempelvis, säger hon.

Även övergången från skola till jobb har inneburit många förändringar. Att komma direkt från utbildningen gör att man har mycket att lära, men man har även fördelen att kunna se på verksamheten utifrån med nya ögon menar Josefine.

– Utbildningen är väldigt bred och teoretiskt, så stora delar av arbetet går till att lära mycket praktiskt som lagar och regler. Man har allt att vinna att lyssna på sin kollegors erfarenheter, säger Josefine.

Just nu arbetar hon för fullt med två olika projekt: dels med konstruktionen av en ny gång- och cykelbro i Upplands-Bro och dels med en bärighetsberäkning på en befintlig vägbro i Göteborg. Hon råder alla blivande samhällsbyggare till att vara nyfikna och intresserade av arbetsplatsen man hamnar på – och rekommenderar alla att söka till Norconsult såklart!

Studenterna vinner tävling med hjälp av nobelprisad teknik

Ellen Brandt och Ellen Petersson från Chalmers tekniska högskola tar hem vinsten i WSPs årliga studenttävling 100H. Uppdraget gick ut på att ta fram en lösning för minskad klimatpåverkan vid transporter. Med hjälp av det nobelprisade konceptet ”nudging” ska vinnarduons idé förändra människors beteendemönster, skriver WSP.

100H är tävlingen där Sveriges studenter får i uppdrag att under 100 timmar ta fram en lösning på ett specifikt samhällsproblem. Tävlingen arrangeras av analys- och teknikkonsultföretaget WSP, och i år gick uppgiften ut på att ta fram en idé som kan bidra till att minska klimatpåverkan från transporter och på sikt nå klimatneutral mobilitet i Sverige.

Det vinnande bidraget kommer från Ellen Brandt, 27, och Ellen Petersson, 26, studerande vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Deras idé utgår från förra årets nobelprisade beteendeekonomiska koncept ”nudging”, vilket handlar om att knuffa människor i en viss riktning istället för att styra dem till nya beteenden.

– Det känns jätteroligt att vinna, vi hoppades såklart på det men det var inget vi vågade tro. Vår initiala tanke var att hitta en teknisk lösning, men vi insåg att det redan finns ett smörgåsbord av tekniska lösningar, såsom Uber och elbilar. Det vi behöver nu är beteendeförändring och då var nudging en bra lösning, säger Ellen Brandt och Ellen Petersson, vinnare i 100H.

Förslaget innebär enkla förändringar och handlingar som företag kan implementera i sin verksamhet för att uppmuntra sina anställda till att göra mer klimatsmarta val i vardagen, exempelvis genom realtidsinformation, gamification, klimatvänliga förhandsval i mötesbokningar med mera.De har även kopplat ihop sin idé med FNs hållbarhetsmål.

– Samhället står inför stora utmaningar när vi ska begränsa klimatpåverkan och nå FNs övriga hållbarhetsmål. Jag känner mig dock hoppfull inför framtiden när kunskapen och engagemanget på våra universitet och högskolor är så stort. Ellen Brandt och Ellen Petersson kombinerar i sitt bidrag insikter om vad som påverkar mänskligt beteende med koll på digitala lösningar. Dessutom pekar de på företagens ansvar och möjligheter att underlätta för medarbetarna att agera hållbart, vilket jag personligen tilltalas av, säger Maria Brogren, chef för hållbarhet och innovation på WSP.

– Helt rätt att fokusera på hur vi med relativt små insatser kan ändra vårt beteende, vilket är förutsättningen för att bättre teknik ska ge faktisk klimatnytta. De identifierar dessutom vilka hållbara utvecklingsmål som påverkas positivt och fokuserar klokt på bilresorna som står för så stor del av vår klimatpåverkan och som så ofta är onödiga, menar Mattias Goldmann, vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores

Förvånande ofta mänskliga pusselbiten utelämnas i samhällsbyggnadsprojekt

Glöm inte människan i samhällsbyggnadsprocessen. För då riskerar vi att missa den bästa och mest effektiva lösningen. Ett hållbart samhälle ska vara rättvist, jämlikt, inkluderande, öppet, jämställt och ge alla människor samma möjlighet att utveckla sin potential. Det minskar spänningar i samhället och ökar tryggheten och trivseln, skriver Tyréns.

– För att det ska fungera måste vi förankra förändringar lokalt och låta medborgarna och andra intressenter delta i projekten i ett tidigt skede. Det är inte bara medborgarnas rätt att få tycka till och påverka samhället. Det är även en nödvändighet för att en förändring ska få önskad effekt, säger Frida Franzén, utredare inom hållbarhet på Tyréns.

– De bästa lösningarna behöver inte alltid komma ”uppifrån” eller från ”experter”. På lokal nivå finns aktörer med kunskap som kan vara värdefull att ha med i processen.

Det låter så självklart. Ändå är det förvånande ofta som den mänskliga pusselbiten utelämnas i samhällsbyggnadsprojekt. Resultatet blir att projekten kan landa fel. Frida Franzén är miljövetare och jobbar på Tyréns avdelning för social hållbarhet och jobbar med att få in det sociala perspektivet.

– Vi kan ha den mest perfekta lösningen på ett miljöproblem. Men det räcker inte alltid. Den måste även vara accepterad av medborgarna eller intressenterna som ska genomföra åtgärderna. De kanske föredrar en annan lösning, som i så fall kan få bättre genomslag och eventuellt innebära ett mer effektivt resultat.

Det finns tyvärr många exempel på miljöprojekt som inte fått bra utslag, menar hon.

– Orsaken är inte sällan just bristande förankring eller dålig kunskap om lokala förhållanden och förutsättningar. Samma sak gäller även projekt inom stadsbyggnad och infrastruktur – det lokala deltagandet är ett måste.

Tyréns jobbar mycket med lokal förankring redan i analysskedet. Då är det viktigt att få med representanter från rätt grupper. Frida Franzén jobbar med ett forskningsprojekt som handlar om att ta upp biomassa från havet och göra produkter av det.

– Vi vill skapa cirkulära flöden av kväve och fosfor, och minska övergödningen. Men för att lyckas med det kan vi inte bara titta på den ekologiska potentialen, utan även den sociala. Människa och miljö hänger nära samman.

Tyréns identifierar vilka aktörer som finns längs värdekedjan – från upptagning och odling av biomassa till konsument.

– Därefter studerar vi vad det finns för drivkrafter, kunskap, information och intresse bland dessa aktörer. På så sätt kan vi bättre analysera vilka hinder som faktiskt finns för att skynda på utvecklingen av mer återvinning av kväve och fosfor från havet.

– Det är först då vi vet lösningen och vilka styrmedel vi ska sätta in. Det kan till exempel vara information som ökar kunskapen om denna typ av miljöåtgärd. Eller subventioner för att skapa lönsamhet.

Det är även viktigt att låta flera grupper komma till tals – inte bara de som hörs mest, vilket ibland blir fallet vid medborgardialogsmöten. Den typen av dialogmöten har tyvärr fått en negativ klang eftersom de dessutom gynnar de som har mer tid eller är resursstarka, menar hon.

– Då blir det ju både orättvis och odemokratiskt vilket inte alls är hållbart. Kanske ska vi i stället knacka dörr för att informera och få in synpunkter? Eller stå utanför den lokala matvaruaffären?

– Vi måste också vara tydliga med vilka möjligheter deltagarna har att påverka. Håller man ett informationsmöte där det inte finns möjlighet att påverka ska man också berätta det i förväg, säger Frida Franzén.

– Det finns olika sätt att skapa engagemang och delaktighet, vi behöver anpassa våra metoder till varje projekt, avslutar Frida.

Vad ska du bli när du blir stor?

Om du hade frågat mig när jag var femton år så visste jag precis, jag hade nog faktiskt bestämt mig redan när jag var sju. Jag skulle bli Arkitekt! Vad jag fick denna bestämda idé ifrån är fortfarande lite oklart men det var var väl en kombination av intresset för att pyssla som liten och problemlösning som äldre som lockade. Med siktet inställt på arkitekturstudier så var det något mer som började intressera mig…ljud!

Det började på en restaurang utanför San Fransisco. Min syster pluggade på college och familjen var där på besök. På lunchen säger pappa – “Är det inte intressant hur vi kan sitta här och prata? Vi hör ett sorl från de andra gästerna men vi störs inte av deras konversationer. Är det inte intressant hur arkitektur och ljud samspelar?” Jag kunde inte annat än hålla med.

Precis som storasyster skulle jag studera utomlands. Arkitekturstudierna påbörjades därför i Edinburgh, Skottlands stolta huvudstad. Jag trodde att akustik skulle vara en självklar del av de obligatoriska momenten men så visade de sig inte alls vara fallet. Istället fick jag kämpa varje gång för att få involvera ljudaspekten i mina projekt. När jag senare gjorde masterutbildningen i Arkitektur på Chalmers Tekniska Högskola, tog jag tillfället att utföra examensarbetet i samarbete med en student från masterprogrammet ‘Sound and Vibration’. Det var bland det roligaste jag gjort och det öppnade dörrarna för möjligheter jag inte visste fanns. 

Under examensarbetet kom jag i kontakt med en grupp akustiker på Norconsult. Det visade sig att företaget även hade ett team arkitekter och inte bara i Göteborg utan också i Stockholm dit jag planerade att flytta efter examen. Ett och ett halv år senare arbetar jag på Norconsult för både Team Arkitektur och Team Akustik. Projekten varierar från stora till små där jag ibland går in rollen som arkitekt, akustikkonsult eller kanske det roligaste när jag får vara någonting däremellan.

 

Petra Sandberg, Norconsult

Efter två år på Ramböll tog han steget till WSP

Patrik Lidgren tog civilingenjörsexamen från Chalmers 2007, med inriktning väg och vatten. Efter två år på Ramböll tog han steget till WSP – först i Göteborg och sedermera i Umeå, där han idag jobbar som uppdragsansvarig för stora tunnelprojekt i Stockholm, t.ex. Citybanan och Slussens nya bussterminal.

Jag inspireras mycket av möjligheten att jobba i stora och utmanande generalkonsultuppdrag inom infrastruktur. Att få vara delaktig i att skapa framtidens städer och samhällen. Dessutom råder en öppen och framåtlutad kultur på WSP som skapar väldigt bra samarbete mellan avdelningar och affärsområden. Man vill göra bra ifrån sig; man vill göra ett bra jobb.

Under mina första tre år på WSP jobbade jag heltid med Citybanan, som ansvarig för konstruktionerna som ansluter till existerande t-bana, i station Stockholm City. Citybanan invigs nu i sommar och jag känner mig väldigt stolt över att det blivit så lyckat. Projektet representerar också på ett bra sätt vad vi rent generellt ofta jobbar med inom WSP, nämligen att skapa något bestående – en bättre stad.

Från WSP-bloggen.