10 år och 100 designdialoger – Sweco och Chalmers med ny bok

Efter tio år och 100 genomdrivna designdialoger ger nu Sweco tillsammans med Chalmers ut boken ”Designdrivna dialoger för arkitektur och samhällsbyggnad”. Boken beskriver i både teori och konkreta exempel hur man kan jobba med en dialogbaserad arbetsmetodik, skriver Sweco. 

Sedan 2004 har Sweco jobbat med arbetsmetodiken Designdialog i flera uppdrag, en metodik som innebär att inblandade, med olika perspektiv, i ett projekt träffas för att utbyta kunskaper och idéer. I kombination med designmetoder drivs projektet på ett strukturerat sätt framåt mot en gemensam målbild. Genom boken vill Sweco, tillsammans med Chalmers, erbjuda ett kunskaps- och inspirationsmaterial för dem som är intresserade av att förstå, arbeta med, delta i, utveckla eller beställa designdrivna dialoger.

– Fördelen med Designdialogen är att den kan hantera komplexa processer. Vi tror att om fler kan bjuda in till väl förberedda och genomtänkta dialoger blir vi bättre rustade att hantera framtidens utmaningar där processerna blivit alltmer komplexa och med fler aktörer, säger Johanna Eriksson, arkitekt på Sweco och en av författarna till boken.

Idén om boken kommer av tanken att sammanställa och reflektera över de erfarenheter man gjort under de år som arbetsmetodiken använts. Materialet i boken har sitt ursprung i intervjuer med erfarna designdialogledare, beställare, deltagare och andra som också arbetar med dialogmetoder. Flera seminarier har hållits för att hitta fokus och angreppssätt och skapa relevans för bokens innehåll.

– Att skriva en bok om detta innebär en fantastisk möjlighet för oss att kritisk granska den metodik som vi jobbat med under en längre tid. Det är också en chans att få stanna upp och reflektera, men framförallt formulera vad det är vi gör och har gjort på ett annat sätt än vad som normalt ryms inom ett uppdrag. Som ansvarstagande samhällsbyggande aktör tror vi på en öppen och inkluderande kunskapsdelning som följer en enkel devis ”för att få något så måste man ge något”, säger Inge Bohlin, kontorschef på Sweco i Malmö och del av projektgruppen bakom boken.

Jätteintresse runt kvinnlig teknikgrupp – Över 10 000 följare

Projekt- och projekteringsledaren Maria Paavola började på PE så sent som i augusti, men hon har redan hunnit göra avtryck. Hon saknade nämligen ett diskussions- och inspirationsforum för teknikintresserade kvinnor och tog då saken i egna händer och grundade Facebookgruppen Teknikkvinnor. Idag, bara några veckor senare, har gruppen över 10 000 följare. Det skriver Projektengagemang på sin hemsida.

Varför skapade du gruppen Teknikkvinnor på Facebook?

Jag älskar att nätverka och ville hitta en mötesplats för kvinnor inom teknik. Facebook var det naturliga stället att leta på, eftersom jag är med i grupper för kvinnor inom andra områden och har goda erfarenheter av det. Problemet var att jag inte hittade det jag sökte: en grupp för kvinnor i alla åldrar med teknik som gemensam nämnare. Då återstod bara att skapa gruppen själv!

Hur har det gått?

Jag började med att bjuda in ungefär 80 teknikkvinnor bland mina egna vänner. Jag bad dem i sin tur bjuda in sina vänner. Idag har gruppen funnits i knappt 3 veckor och vi har redan över 10 000 medlemmar. Många har blivit tillagda av vänner, men en stadigt ökande andel kvinnor ansöker själva om medlemskap i gruppen. Diskussionerna flödar och stämningen är riktigt god. Mitt mål är att inte behöva ha några ”förhållningsregler”, och hittills fungerar det utmärkt. Jag är själv helt varm av engagemanget och inspirerad av att läsa om allas olika bakgrunder: från gymnasietjejer till kvinnor med över 30 års erfarenhet av teknik. Blandningen är riktigt häftig! Inom kort kommer jag bjuda in till en första fysisk träff i Stockholm, vilket känns helt otroligt med tanke på att gruppen funnits så kort tid. Enda kruxet är att hitta en lokal som är tillräckligt stor – ett lyxproblem med andra ord.

Varför tror du att det är ett så stort intresse för teknik bland just kvinnor?

Jag förstår inte varför kvinnor skulle ha mindre intresse för teknik än män. Min erfarenhet är att kvinnor är intelligenta och engagerade, men att många saknar förtroende till sin egen förmåga och därför antingen ”anstränger ihjäl sig” för att bevisa att de duger, eller hamnar i skymundan. Sedan har vi ju det berömda glastaket, som inte ska förnekas. Ett mål jag har med Teknikkvinnor är att stärka kvinnor som arbetar inom teknik och få dem att känna gemenskap, och att det finns andra i samma situation som de själva. Bland annat diskuterar vi diskriminering i gruppen, och planerar redan för ett andra event som kommer ta upp de frågorna. Jag vill att det ska vara lika självklart för kvinnor att vara ingenjör, som det är för män.

Vad skulle du säga till en ung tjej som inte vet vad hon vill bli?

Ut och jobba! Prova ett par olika branscher, om inte annat så leder det till förståelse för vad man inte vill göra. Innan jag började plugga jobbade jag med allt från underhåll inom industrin, till kundtjänst och med godis – och jag har enbart haft nytta av mina erfarenheter. Dels fick jag en välförtjänt paus från plugget och dels lärde jag mig hur det fungerar på olika arbetsplatser samt hur man bemöter kunder.

Behövs det fler kvinnor inom ingenjörsyrket?

Idag har vi en ojämn könsfördelning i teknikvärlden, därför behövs det fler kvinnor, på samma sätt som det behövs fler män i kvinnodominerade yrken. Jag är övertygad om att vi behöver jämna ut könsfördelningen, framförallt för att få in fler perspektiv. Detta gäller kanske särskilt för byggbranschen, som inte har råd att vara konservativ längre. I alla fall inte om vi vill vara med och slåss om kvalificerad arbetskraft. Jag sticker gärna ut hakan och säger att det är dags att vakna ur dvalan och hänga med i utvecklingen. ”Om vi alltid gör som vi alltid gjort, kommer vi få samma resultat som vi alltid fått.”.

När väcktes ditt intresse för teknik?

På gymnasiet läste jag ledarskap och valde bort matte, kemi och fysik i så stor utsträckning som möjligt. Först när jag – lite av en slump – fick chansen att jobba med ingenjörer insåg jag att jag tycker att teknik är väldigt spännande. Det problemlösande perspektivet tilltalade mig: ingenjörerna var rena rama superhjältarna som löste problem vartefter de uppstod och ingen dag var den andra lik. Det är aldrig för sent att välja om, men om jag vetat vad ordet ”ingenjör” betydde när jag gick i högstadiet, kanske jag valt att läsa mer matte och fysik i gymnasiet istället för att behöva ta omvägen via Komvux. Därför brinner jag för att få fler att upptäcka teknik tidigare.

Har du någon kvinnlig förebild inom teknik?

Karin Adelsköld! Hon gör en insats genom att arbeta för att främja intresset för teknik och innovation hos unga. Humor är viktigt i min värld och hon har glimten i ögat! Jag brinner själv för att göra teknik mer tillgängligt och bredda perspektivet på ingenjörer genom att visa att det går att jobba med teknik utan att räkna hela dagarna. Jag brukar säga att jag blev ingenjör för att få jobba med människor.

Fler unga talanger än någonsin på Liljewall – HR-chefen berättar – så slussas de in

I höst har fler praktikanter än någonsin flyttat in på Liljewall. Arton stycken blivande arkitekter, ingenjörer, personalvetare, visualiserare och grafiska formgivare har spritt ut sig på företagets tre kontor i Göteborg, Stockholm och Malmö, skriver Liljewall arkitekter.

Många av våra anställda har börjat här under sina studier. För en bra start får varje praktikant en fadder och en handledare som hjälper och vägleder personen under sin tid på Liljewall, förklarar Monica Österberg, HR-chef på Liljewall.

Det största gänget finns i Göteborg. På bilden syns överst från vänster: Lisa Weiss, Gabriella Falk, Malin Larsson, Josefine Askfelt, Linnea Leijon, Hanna Unell, Negar Tatari, Peter Nilsson och Elin Nilsson. Utöver dem finns här också Frida Alström och Athan Vagias.

I Stockholm finns Klara Björnström, My Nordström, Husam Albaroudi, Agnes Engström och Mateusz Szpotowicz, och på Malmökontoret hittas Amanda Möller och Emil Söderlund.

Lisa Weiss läser till arkitekt på Chalmers och har fått en praktikplats i Göteborg. Just nu är hon med och utvecklar ett nytt badhus och idrottshall i Köping.

– Jag har sen jag började varit med i ett och samma projekt och fått jobba med olika delar inom det. Jag tycker att det passar mig, jag känner mig mer som en medarbetande arkitekt än praktikant. Ibland kan det kännas som mycket ansvar och mycket att göra men i det stora hela är det jättebra! Tror det är på det här sättet jag får bästa uppfattning om vad det faktiskt innebär att arbeta som arkitekt. Det är roligt att få förtroendet att man kan och ibland få uppgifter som man känner att man inte har helt koll på men sen ändå löser.

– I övrigt tycker jag det är jättebra stämning på kontoret. Är alltid kul att komma hit på morgonen, fortsätter Lisa.

WSP-förmågan med tillförsikt: ”Som en andra familj”

Teknikdygnet träffar Hjördis Steen, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram för 2017. Hon är uppvuxen i Tyskland under en längre tid innan och flyttade till Sverige för att plugga Miljö & Vattenteknik på Uppsala universitet innan hon hamnade på WSP. Mycket intressant! Kolla in!

WSP:s stjärnskott om lyxig internationell erfarenhet

 

Teknikdygnet träffar Hamza Harrami, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram 2017. Han belyser bland annat vikten av att få den internationella erfarenheten så tidigt i karriären och alla andra inspirerande människor han får träffa under resans gång. Kika in klippet ovan!

Perfekt kombination – WSP-talangen berättar!

Teknikdygnet träffar Astrid Berglund, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram för 2017.  Vad är det roligaste med att jobba utomlands? Vad fick henne att söka WSP:s internationella introduktionsprogram? Hör hennes spännande tankar och idéer i klippet ovan!

Tyréns och Harvard University presenterar slutsatser

Tyréns har i samarbete med Harvard University drivit ett projekt som syftar till att se hur man på ett bättre sätt kan integrera nyttobyggnader i samhället ur ett arkitektur-perspektiv. Projektet som pågått mellan 2014 och 2017 har fokuserat på integrationen av avfallsförbränningsanläggningar med utgångspunkt från svenska och amerikanska exempel, skriver Tyréns.

I går presenterade projektgruppen sina slutsatser som även finns att läsa i boken ”Architecture and Waste A (Re) Planned Obsolescence”. Tillsammans med en grupp studenter från Harvard University Graduate School of Design (via Skype från USA) presenterade Hanif Kara (Professor in Practice of Architectural Technology vid Harvard), Leire Asensio Villoria Ty(via Skype från Australien), Elisabet Höglund och Henrik Rundquist från Rundquist arkitekter olika exempel från boken och verkligheten. Elin Kågas Ramström som arbetar som BIM-samordnare på Tyréns demonstrerade några olika VR-modeller i pauserna. Gästerna kunde gå omkring vid olika nyttobyggnader som studenterna gjort modeller på. Vad sägs om att kombinera en avfallsförbränningsanläggning med en moské? Eller ett stort växthus som använder värmen som alstras vid förbränning.

Henrik Rundquist berättade om spårvagnsdepån vid Aga på Lidingö, ett projekt där man skapat ett taklandskap med hjälp av valvformer som enkelt kan adderas och repeteras allt efter de invändiga funktionernas behov. Ett exempel på hur man har integrerat en nyttobyggnad i närheten av ett hotell och bostadsområde. Seminariet avslutades med en intressant diskussion om hur arkitekter och ingenjörer kan samarbeta bättre.

Om FoU-projektet

Syftet med projektet är att vitalisera tvärvetenskaplig design och arkitektur vid byggande av industrianläggningar, med waste-to-energy-anläggningar som fallstudie. Det handlar bland annat om att öka kunskapen om hur industribyggnader och funktionsbyggnader kan utformas för att i högre grad bidra till stadens hållbarhet. Det handlar också om att kartlägga förutsättningarna för att utforma och bygga ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara industrianläggningar, och arkitektens och arkitekturens roll i detta.

Materialåtervinning på vinst och förlust

Att öka materialåtervinningen ger många miljövinster, men det kan också öka risken för att farliga ämnen recirkuleras i samhället. IVL Svenska Miljöinstitutet och Avfall Sverige har studerat ett antal kemikalier i varor – bland annat freoner i byggisolering, mjukgörare i PVC och flamskyddsmedel i hushållsplast – för att se vart de tar vägen i avfallshanteringen, skriver IVL.

– Bättre kunskap på det här området kan leda till säkrare och ökad materialåtervinning eftersom oönskade kemikalier effektivare kan tas bort ur kretsloppet, säger Elin Belleza, avfalls- och kemikalieexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet.

En utmaning är alla de produkter som finns i samhället i dag, som har lång livstid och som kommer till avfallsledet många årtionden efter att de tillverkades. Dessa produkter var vid sin tillverkning ofta ”giftfria”, men kan innehålla kemikalier som vi i dag vill fasa ut ur kretsloppen. Exempel på sådana typer av produkter och material är visst rivningsavfall. Till exempel är freonämnet CFC, som använts bland annat till skumplaster för isolering, förbjudet i Sverige sedan mitten av 90-talet men man räknar med att cirka 72 ton CFC-ämnen från bygg-och rivningsavfall hanteras felaktigt i Sverige varje år.

– Här har de som beställer och utför rivningar ett mycket stort ansvar så att det material som ska gå till destruktion faktiskt gör det, och inte hamnar på villovägar. Det ligger också ett stort ansvar på tillsynsmyndigheterna att effektivt bedriva tillsyn och informera om vilka lagar och regler som gäller, säger Elin Belleza.

En annan utmaning är importerade varor. I studien har man bland annat tittat på kortkedjiga klorparaffiner (SCCP) som används i hushållsnära plastprodukter som mjukgörare och flamskyddsmedel. Trots förbud mot SCCP har Kemikalieinspektionen identifierat flera plastvaror som innehåller SCCP i förbjudna halter, bland annat konsumentprodukter och lågpriselektronik. Troligtvis står importen av varor för en stor del av den SCCP som finns i svenska plastflöden idag.

Studien lyfter fram att bättre spårbarhet av kemikalier i produkter skulle kunna bidra till att rätt sak hamnar på rätt plats i avfallshanteringen och att produkter som bör hanteras separat på grund av sitt kemikalieinnehåll inte blandas med annat avfall.

– Producenternas ansvar är mycket stort. Eftersom kemikalielagstiftningen bara begränsar ett litet antal kemikalier med farliga egenskaper så är det upp till tillverkarna att kontinuerligt tillämpa substitutionsprincipen, det vill säga byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga i sina produkter, säger Elin Belleza.

10 toppstudenter börjar skräddarsytt program

Tio nyutexaminerade studenter påbörjar nu sin individuella utvecklingsplan på WSPs internationella introduktionsprogram. Det är fjärde året programmet genomförs och syftet är att hitta och vidareutveckla de bästa samhällsbyggartalangerna, skriver WSP.

Konkurrensen om de bästa kompetenserna inom samhällsbyggnad är hård. Ett framgångsrecept för WSP att attrahera duktiga medarbetare är bland annat det internationella utvecklingsprogrammet. Här får deltagarna ett snabbspår inom personlig utveckling, teknisk utveckling och affärsutveckling genom mentorskap, handledning och direktkontakt med WSPs ledning. Utvecklingsplanen är kopplad både till WSP i Sverige och WSP globalt.

– WSPs mål är att vara Sveriges främsta samhällsbyggare och vårt internationella introduktionsprogram stödjer det. År 2014 startade vi programmet och med årets deltagare medräknat har 37 personer genomgått programmet. Det har fungerat fantastiskt väl och alla utom två jobbar idag på WSP med olika utvecklingsprojekt, säger Maria Lindfelt, HR- och kommunikationsdirektör, WSP.

Årets deltagare har varierad utbildningsbakgrund, allt från konstruktion, byggteknik, energi och miljö till affärsmannaskap och innovation. De har olika kulturella bakgrunder och de flesta har tidvis studerat utomlands.

Bakom urvalet av deltagare ligger en noggrann urvalsprocess för att hitta de studenter som bäst matchar det WSP söker.

En succé! – Arkitektstudenter utformar vindskydd i trä

I somras utformade 15 arkitektstudenter från hela Norden vindskydd i trä under arkitekturfestivalen Arknat i Höga kusten. Initiativtagaren Martin Björklund på Sweco i Örnsköldsvik är mycket nöjd med utgången, skriver Sweco.

Vindskydd i trä. Foto: Sweco

För att öka förståelsen och förstärka kombinationen mellan arkitektur och natur, men också för att ge studenter praktisk kunskap i träbyggnation arrangerades för första gången arkitekturfestivalen Arknat. Arrangörerna för festivalen är Sweco tillsammans med organisationen Friluftsbyn i Höga Kusten. Under två veckor fick studenter, indelade i tre team, utforma och uppföra vindskydd som nu placerats ut längs med den 128 kilometer långa Höga kusten-leden. Arbetet varvades med föreläsningar och workshops.

– De två veckorna Arknat pågick var superintensiva och bland det häftigaste jag varit med om. Att känna kreativiteten och speciellt engagemanget bland dessa arkitektstudenter var oerhört roligt att uppleva! Tillsammans med många andra hjältar lyckades vi klara målet att på två veckor skapa skydden. Nu står de där, redo att skydda och väcka förundran bland människor. Vi är övertygade att de kommer väcka många nya tankar bland besökande vandrare och inspirera till kreativitet och lekfullhet i livet, säger Martin Björklund, byggnadsingenjör på Sweco.

Arkitekturfestivalen Arknat, som i år arrangeras för första gången, är ett sätt att skapa nya plattformar för att utveckla den lokala turismen på hållbara grunder.