Fler unga talanger än någonsin på Liljewall – HR-chefen berättar – så slussas de in

I höst har fler praktikanter än någonsin flyttat in på Liljewall. Arton stycken blivande arkitekter, ingenjörer, personalvetare, visualiserare och grafiska formgivare har spritt ut sig på företagets tre kontor i Göteborg, Stockholm och Malmö, skriver Liljewall arkitekter.

Många av våra anställda har börjat här under sina studier. För en bra start får varje praktikant en fadder och en handledare som hjälper och vägleder personen under sin tid på Liljewall, förklarar Monica Österberg, HR-chef på Liljewall.

Det största gänget finns i Göteborg. På bilden syns överst från vänster: Lisa Weiss, Gabriella Falk, Malin Larsson, Josefine Askfelt, Linnea Leijon, Hanna Unell, Negar Tatari, Peter Nilsson och Elin Nilsson. Utöver dem finns här också Frida Alström och Athan Vagias.

I Stockholm finns Klara Björnström, My Nordström, Husam Albaroudi, Agnes Engström och Mateusz Szpotowicz, och på Malmökontoret hittas Amanda Möller och Emil Söderlund.

Lisa Weiss läser till arkitekt på Chalmers och har fått en praktikplats i Göteborg. Just nu är hon med och utvecklar ett nytt badhus och idrottshall i Köping.

– Jag har sen jag började varit med i ett och samma projekt och fått jobba med olika delar inom det. Jag tycker att det passar mig, jag känner mig mer som en medarbetande arkitekt än praktikant. Ibland kan det kännas som mycket ansvar och mycket att göra men i det stora hela är det jättebra! Tror det är på det här sättet jag får bästa uppfattning om vad det faktiskt innebär att arbeta som arkitekt. Det är roligt att få förtroendet att man kan och ibland få uppgifter som man känner att man inte har helt koll på men sen ändå löser.

– I övrigt tycker jag det är jättebra stämning på kontoret. Är alltid kul att komma hit på morgonen, fortsätter Lisa.

WSP-förmågan med tillförsikt: ”Som en andra familj”

Teknikdygnet träffar Hjördis Steen, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram för 2017. Hon är uppvuxen i Tyskland under en längre tid innan och flyttade till Sverige för att plugga Miljö & Vattenteknik på Uppsala universitet innan hon hamnade på WSP. Mycket intressant! Kolla in!

WSP:s stjärnskott om lyxig internationell erfarenhet

 

Teknikdygnet träffar Hamza Harrami, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram 2017. Han belyser bland annat vikten av att få den internationella erfarenheten så tidigt i karriären och alla andra inspirerande människor han får träffa under resans gång. Kika in klippet ovan!

Perfekt kombination – WSP-talangen berättar!

Teknikdygnet träffar Astrid Berglund, en av deltagarna i WSP:s internationella introduktionsprogram för 2017.  Vad är det roligaste med att jobba utomlands? Vad fick henne att söka WSP:s internationella introduktionsprogram? Hör hennes spännande tankar och idéer i klippet ovan!

Tyréns och Harvard University presenterar slutsatser

Tyréns har i samarbete med Harvard University drivit ett projekt som syftar till att se hur man på ett bättre sätt kan integrera nyttobyggnader i samhället ur ett arkitektur-perspektiv. Projektet som pågått mellan 2014 och 2017 har fokuserat på integrationen av avfallsförbränningsanläggningar med utgångspunkt från svenska och amerikanska exempel, skriver Tyréns.

I går presenterade projektgruppen sina slutsatser som även finns att läsa i boken ”Architecture and Waste A (Re) Planned Obsolescence”. Tillsammans med en grupp studenter från Harvard University Graduate School of Design (via Skype från USA) presenterade Hanif Kara (Professor in Practice of Architectural Technology vid Harvard), Leire Asensio Villoria Ty(via Skype från Australien), Elisabet Höglund och Henrik Rundquist från Rundquist arkitekter olika exempel från boken och verkligheten. Elin Kågas Ramström som arbetar som BIM-samordnare på Tyréns demonstrerade några olika VR-modeller i pauserna. Gästerna kunde gå omkring vid olika nyttobyggnader som studenterna gjort modeller på. Vad sägs om att kombinera en avfallsförbränningsanläggning med en moské? Eller ett stort växthus som använder värmen som alstras vid förbränning.

Henrik Rundquist berättade om spårvagnsdepån vid Aga på Lidingö, ett projekt där man skapat ett taklandskap med hjälp av valvformer som enkelt kan adderas och repeteras allt efter de invändiga funktionernas behov. Ett exempel på hur man har integrerat en nyttobyggnad i närheten av ett hotell och bostadsområde. Seminariet avslutades med en intressant diskussion om hur arkitekter och ingenjörer kan samarbeta bättre.

Om FoU-projektet

Syftet med projektet är att vitalisera tvärvetenskaplig design och arkitektur vid byggande av industrianläggningar, med waste-to-energy-anläggningar som fallstudie. Det handlar bland annat om att öka kunskapen om hur industribyggnader och funktionsbyggnader kan utformas för att i högre grad bidra till stadens hållbarhet. Det handlar också om att kartlägga förutsättningarna för att utforma och bygga ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara industrianläggningar, och arkitektens och arkitekturens roll i detta.

Materialåtervinning på vinst och förlust

Att öka materialåtervinningen ger många miljövinster, men det kan också öka risken för att farliga ämnen recirkuleras i samhället. IVL Svenska Miljöinstitutet och Avfall Sverige har studerat ett antal kemikalier i varor – bland annat freoner i byggisolering, mjukgörare i PVC och flamskyddsmedel i hushållsplast – för att se vart de tar vägen i avfallshanteringen, skriver IVL.

– Bättre kunskap på det här området kan leda till säkrare och ökad materialåtervinning eftersom oönskade kemikalier effektivare kan tas bort ur kretsloppet, säger Elin Belleza, avfalls- och kemikalieexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet.

En utmaning är alla de produkter som finns i samhället i dag, som har lång livstid och som kommer till avfallsledet många årtionden efter att de tillverkades. Dessa produkter var vid sin tillverkning ofta ”giftfria”, men kan innehålla kemikalier som vi i dag vill fasa ut ur kretsloppen. Exempel på sådana typer av produkter och material är visst rivningsavfall. Till exempel är freonämnet CFC, som använts bland annat till skumplaster för isolering, förbjudet i Sverige sedan mitten av 90-talet men man räknar med att cirka 72 ton CFC-ämnen från bygg-och rivningsavfall hanteras felaktigt i Sverige varje år.

– Här har de som beställer och utför rivningar ett mycket stort ansvar så att det material som ska gå till destruktion faktiskt gör det, och inte hamnar på villovägar. Det ligger också ett stort ansvar på tillsynsmyndigheterna att effektivt bedriva tillsyn och informera om vilka lagar och regler som gäller, säger Elin Belleza.

En annan utmaning är importerade varor. I studien har man bland annat tittat på kortkedjiga klorparaffiner (SCCP) som används i hushållsnära plastprodukter som mjukgörare och flamskyddsmedel. Trots förbud mot SCCP har Kemikalieinspektionen identifierat flera plastvaror som innehåller SCCP i förbjudna halter, bland annat konsumentprodukter och lågpriselektronik. Troligtvis står importen av varor för en stor del av den SCCP som finns i svenska plastflöden idag.

Studien lyfter fram att bättre spårbarhet av kemikalier i produkter skulle kunna bidra till att rätt sak hamnar på rätt plats i avfallshanteringen och att produkter som bör hanteras separat på grund av sitt kemikalieinnehåll inte blandas med annat avfall.

– Producenternas ansvar är mycket stort. Eftersom kemikalielagstiftningen bara begränsar ett litet antal kemikalier med farliga egenskaper så är det upp till tillverkarna att kontinuerligt tillämpa substitutionsprincipen, det vill säga byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga i sina produkter, säger Elin Belleza.

10 toppstudenter börjar skräddarsytt program

Tio nyutexaminerade studenter påbörjar nu sin individuella utvecklingsplan på WSPs internationella introduktionsprogram. Det är fjärde året programmet genomförs och syftet är att hitta och vidareutveckla de bästa samhällsbyggartalangerna, skriver WSP.

Konkurrensen om de bästa kompetenserna inom samhällsbyggnad är hård. Ett framgångsrecept för WSP att attrahera duktiga medarbetare är bland annat det internationella utvecklingsprogrammet. Här får deltagarna ett snabbspår inom personlig utveckling, teknisk utveckling och affärsutveckling genom mentorskap, handledning och direktkontakt med WSPs ledning. Utvecklingsplanen är kopplad både till WSP i Sverige och WSP globalt.

– WSPs mål är att vara Sveriges främsta samhällsbyggare och vårt internationella introduktionsprogram stödjer det. År 2014 startade vi programmet och med årets deltagare medräknat har 37 personer genomgått programmet. Det har fungerat fantastiskt väl och alla utom två jobbar idag på WSP med olika utvecklingsprojekt, säger Maria Lindfelt, HR- och kommunikationsdirektör, WSP.

Årets deltagare har varierad utbildningsbakgrund, allt från konstruktion, byggteknik, energi och miljö till affärsmannaskap och innovation. De har olika kulturella bakgrunder och de flesta har tidvis studerat utomlands.

Bakom urvalet av deltagare ligger en noggrann urvalsprocess för att hitta de studenter som bäst matchar det WSP söker.

En succé! – Arkitektstudenter utformar vindskydd i trä

I somras utformade 15 arkitektstudenter från hela Norden vindskydd i trä under arkitekturfestivalen Arknat i Höga kusten. Initiativtagaren Martin Björklund på Sweco i Örnsköldsvik är mycket nöjd med utgången, skriver Sweco.

Vindskydd i trä. Foto: Sweco

För att öka förståelsen och förstärka kombinationen mellan arkitektur och natur, men också för att ge studenter praktisk kunskap i träbyggnation arrangerades för första gången arkitekturfestivalen Arknat. Arrangörerna för festivalen är Sweco tillsammans med organisationen Friluftsbyn i Höga Kusten. Under två veckor fick studenter, indelade i tre team, utforma och uppföra vindskydd som nu placerats ut längs med den 128 kilometer långa Höga kusten-leden. Arbetet varvades med föreläsningar och workshops.

– De två veckorna Arknat pågick var superintensiva och bland det häftigaste jag varit med om. Att känna kreativiteten och speciellt engagemanget bland dessa arkitektstudenter var oerhört roligt att uppleva! Tillsammans med många andra hjältar lyckades vi klara målet att på två veckor skapa skydden. Nu står de där, redo att skydda och väcka förundran bland människor. Vi är övertygade att de kommer väcka många nya tankar bland besökande vandrare och inspirera till kreativitet och lekfullhet i livet, säger Martin Björklund, byggnadsingenjör på Sweco.

Arkitekturfestivalen Arknat, som i år arrangeras för första gången, är ett sätt att skapa nya plattformar för att utveckla den lokala turismen på hållbara grunder.

Tyréns och toppskolan Harvard samarbetar

Tyréns har i samarbete med Harvard University drivit ett projekt som syftar till att se hur man på ett bättre sätt kan integrera nyttobyggnader i samhället. Projektet som pågått mellan 2014 och 2017 har fokuserat på integrationen av avfallsförbränningsanläggningar med utgångspunkt från svenska och amerikanska exempel. I september kommer projektet att presenteras i ett slutseminarium hos Tyréns i Stockholm men redan nu finns projektets arbete och slutresultatet presenterade i boken ”Architecture and Waste”. Det skriver Tyréns.

Hanif Kara är Professor in Practice of Architectural Technology på Harvard University, och medlem av ledningsgruppen i engelska AKT II, som är ett helägt dotterbolag till Tyréns. Han har tillsammans med kollegorna på Tyréns initierat arbetet med att studera hur arkitekter och arkitekturen kan bidra till att på ett bättre sätt integrera nyttobyggnader i samhället. Projektet som inleddes 2014 har valt att titta närmare på integrationen av avfallsförbränningsanläggningar för energiproduktion då dessa behövs i den moderna staden.

– Arkitekterna blev i stor utsträckning bortkopplade från utformningen av industribyggnader under andra halvan av 1900-talet. Vi vill revitalisera den rollen, säger Elisabet Höglund, hållbarhetskonsult på Tyréns. Med vår expertis runt avfallsförbränning och hur dessa anläggningar vuxit fram i Sverige har vi tillsammans med Harvard-forskarnas kompetens kring design och arkitektur kunnat studera hur industribyggnader generellt, och avfallsförbränningsanläggningar mer specifikt, på ett bättre sätt kan integreras i samhället.

Tanken är att de ska bidra med mer värden än bara sin funktion, och att god integration också krymper markbehovet för anläggningen. Sverige kommer att fortsätta att växa och då måste vi bygga tätare städer, vilket gör denna kunskap ytterst viktig för alla typer av nyttobyggnader. Boken vi nu ger ut, ”Architecture and Waste”, beskriver vårt arbete och våra resultat.

När den amerikanska och europeiska befolkningstätheten ökar kommer ett ökat antal avfallsförbrännings-anläggningar att behövas för att klara av hanteringen av avfall, särskilt i storstadsområden. Arkitekterna kan vara avgörande för att integrera avfallsförbränningsanläggningar i samhället och motverka negativa uppfattningar för sådana anläggningar. Om arkitekterna kan utveckla hybridbyggnader för avfallsförbränning som förenar energiproduktion med andra offentliga och institutionella program, uppstår många möjligheter för dessa anläggningar att knyta an, kommunicera med och berika den gemensamma miljön.

Vinnarna korade av arkitektstudenterna!

Idag korades vinnarna i idétävlingen för blivande arkitekter ”Framtidens kollektiva resande” som arrangerats av Sweco och Volvo Bussar. ”De tävlande har med ett tydligt formspråk presenterat ett resecentrum med stor flexibilitet som kan möta flera av framtidens utmaningar”, anser juryn om det vinnande bidraget En stilla stund på väg, skriver Sweco. 

Arkitektstudenterna bakom förslagen ”En stilla stund på väg”, ”Ta kontoret in till stan” och ”Höjdpunkten är knutpunkten” fick idag fick ta emot pris på Swecos huvudkontor i Stockholm. Ett hedersomnämnande delades ut till bidraget Min granne bussen. Idétävlingen för blivande arkitekter syftar till att uppmärksamma vilka möjligheter elbussar ger till hur vi kan utforma en attraktivare och tryggare stadsmiljö. Tysta, avgasfria bussar innebär helt nya möjligheter för planering av framtidens städer. Uppdraget för studenterna var att utforma ett förslag på en plats i staden där elbussar integreras med en byggnad eller utomhusmiljö på ett innovativt sätt som förenklar vardagen för resenärerna.

– Bidragen håller en hög kvalitet och det är roligt att se att studenterna tolkat uppgiften så bra och skapat lösningar för den hållbara staden där kollektivtrafiken står i centrum. Bidragen spänner över ett brett spektrum, allt från den enskilda busshållplatsen till större integrerade stadsbyggnadsprojekt. Att vi sedan fått in förslag från landets samtliga arkitekturskolor visar också att vi nått ut till alla studenter, säger Jan Mattsson, vd för Swecos arkitektverksamhet.

– Det är glädjande att kollektivtrafik engagerar. De vinnande bidragen visar på ett utmärkt sätt de möjligheter som finns med tysta och utsläppsfria elbussar, och hur dessa ger förutsättningar för att planera och bygga i städerna på ett helt annat sätt än idag, säger Magnus Broback, City Mobility Director på Volvo Bussar.

Under prisutdelningen fick studenterna presentera sina bidrag och diskutera tankarna bakom tillsammans med en inbjuden panel.

Juryn bestod av Håkan Agnevall, vd Volvo Bussar, Tomas Carlsson, vd Sweco, Meike Schalk, arkitekt och docent på KTH inom urbana studier och stadsbyggnad samt Karin Winter, specialist inom trafikfrågor Trafikverket och forskare på KTH. Totalt kom 17 förslag in.