Hur högt är högt?

I början av sommaren var det ett nyvaket gäng bostadsbyggare som lämnade Stockholm på väg ner till Malmö för att bena ut frågan ”Hur högt är högt?”. På vårt kontor i Malmö anordnades ett seminarium som riktade sig till kollegor, kunder och beställare där frågor som ”Hur kan man gestalta höga hus?”, ”Vad måste man ta hänsyn till vid högt bostadsbyggande?”, ”Vilka våningsantal medför ökade krav?” samt ”Blir det dramatiskt dyrare när husen når en viss höjd?” diskuterades. Vi fick också en historisk genomgång med referenser till gotik och ”takkronor” samt en guidad rundtur till projekt i Malmö och Helsingborg. För mig som hyfsat nykläckt arkitekt var det fantastiskt att lyssna till inspel från de olika skråen och få höra andra aspekter på det här med att bygga högt från andra som vet, har gjort och vill.

Frågan om att bygga på höjden känns högst aktuell (pun intended) då Sveriges storstäder fortsätter växa och allt fler vill bo centralt. Genom att bygga på höjden får vi plats med fler på de få ytor som storstäderna har kvar. Själv har jag under hösten varit inblandad i ett projekt med ett 16 våningar högt hus i Farsta och i ett förslag på ett drygt 20 våningar högt hus i Solna – båda med intentionen att förutom att erbjuda många lägenheter på en liten yta också för att signalera dess existens på avstånd. Den symboliska funktionen med dessa höga byggnader är nämligen minst lika viktig som andra aspekter – se bara på de historiska kopplingarna till exempelvis kyrktornens strävan uppåt som tydligt visade byggnadens användningsområde och samhällsstatus. För mig som arkitekt är det viktigt i sådana här projekt att bibehålla en tydlig och väl genomtänkt gestaltning som kan klara budgetskärningar och rationaliseringar under projektets gång – det höga huset måste få vara ett landmärke som markerar sin plats i stadsbyggandet och inte bara utgöras av staplade lådor. Vi som betraktare och inte minst de som bor i områdena förtjänar mer.
Amanda Ersson
Amanda arbetar som bostadsritande arkitekt på White Arkitekter och har utbildat sig på KTH och i Chicago