Inlägg

Upptäcksresande i yrkeslivet – Livet som praktikant på Liljewall arkitekter

Ett arkitektkontor på sjunde våningen på Södermalm i Stockholm är för några månader min arbetsplats. Här kommer en liten glimt från min tid som landskapsarkitektpraktikant.

När jag öppnar glasdörren möts jag av doften av nybryggt kaffe och ljudet från smattrande tangentbord. Några värmeljus är tända och ute piskar regnet i 45 graders vinkel. Liljewall är ett arkitektkontor som startade i Göteborg för drygt 40 år sedan. Stockholmskontoret, där jag gör praktik, har bara funnits i fem år och är lite mindre till storleken. Här samarbetar landskapsarkitekter, husarkitekter och ingenjörer tillsammans med en ljusdesigner och en inredningsarkitekt, kort sagt en blandad kompott på cirka 40 personer.

Som landskapsarkitektstudent kommer jag från en utbildning totalt skild från husarkitekternas både i innehåll och placering i landet (landskapsarkitekt blir man bara på två ställen i landet, på Alnarp nere i Skåne och Ultuna utanför Uppsala). Därför är mötet med andra arkitekter så spännande. På vilket sätt skiljer sig våra utbildningar, tänkesätt och de skalor vi arbetar i? Kan våra arbetssätt berika varandra? Vart går egentligen gränsen mellan våra områden? Det spelar ju till exempel stor roll för placeringen av ett hus hur det ser ut utanför. Detta och mycket annat kan avhandlas på de viktiga frukost- och fikastunderna, som på Liljewall intas vid ett långbord fullt med pallar runt. Här sker mycket inspirations- och kunskapsutbyte.

Första tiden på kontoret bjuder på en djupdykning i det omfattande mappsystemet. Om olika arkitekter ska kunna gå in och ut ur projekt måste alla ritningar och dokument läggas på rätt ställe och följa samma mönster. Jag känner som om jag just lärt mig simma och nu ska ut på djupt vatten och in i en labyrint på samma gång. Jag blir dock stärkt av att de andra praktikanterna verkar känna något liknande. Att förstå någon annans system, hur logiskt det än är, kräver såklart lite tid.

Hur är det då att arbeta på ett arkitektkontor? Det varierar förstås mellan olika kontor och är heller inget man kan lära sig på en utbildning. Det går bara att lära sig på plats, vilket jag tycker är det fina med att vara praktikant. Att få ta del av känslan och hierarkin på kontoret, olika samarbeten, flödet av uppdrag, dynamiken, arbetstoppar och dalar, vi-känsla och att ha ett gemensamt uppdrag. Att vara praktikant innebär också att saker och ting man lärt sig under utbildningen faller på plats och landar i en verklighet, det jag ritar är plötsligt på riktigt!

Som praktikant på Liljewall får jag delta i många olika projekt. Ena dagen sitter jag och beräknar olika ytor på ett torg och nästa dag får jag följa med ut på platsbesök för att inventera inför en bryggpromenad i ett helt annat projekt. Ytterligare en annan dag ritar jag en skolgård för en ny detaljplan eller gör en beräkning för grönytefaktor. Att arbeta som landskapsarkitekt på ett konsultkontor visar sig vara både omväxlande och spännande, och det verkar lovande inför framtiden. Nu är det dags för eftermiddagsfika och rundpingis.

/Ia Neumüller, landskapsarkitektpraktikant hos Liljewalls arkitekter

Lockades av höga krav på hållbarhet

Josefin Norén Almén jobbar med att förena den fysiska miljön med den digitala miljön i internaktiva leklandskap. Och så har hon haft uppdraget som projektledare och landskapsarkitekt för festivalområdet på Way Out West.

Vad gör du på White?
– Jag är landskapsarkitekt på White i Stockholm. Mitt fokus är på lärmiljöer, så till exempel jobbar jag mycket med att förena den fysiska miljön med den digitala miljön i interaktiva leklandskap. Sen har jag även ett stort intresse för tillfällig arkitektur, och hur man med tillfällig arkitektur kan skapa liv och rörelse på platser i staden som inte fungerar så bra.

Varför valde du White som arbetsgivare?
– Whites har en filosofi om att enbart gå in i projekt där viljan finns att göra livet bättre för många, och att arkitektur ska göra världen bättre. Det, och de höga kraven på hållbarhet lockade mig. Whites idéer om att många är bättre, och att vi tillsammans kan många saker, är tankesätt jag värderar högt och som jag kan känna igen mig i på alla plan. En annan anledning är att här finns en kreativ plattform, att om man bara är tillräckligt nyfiken så kan man utvecklas och stimuleras enormt.

Vad har du för bakgrund?
– Jag flyttade från min hemstad Halmstad till Uppsala för att gå Landskapsarkitekturprogrammet på SLU. Under studietiden var jag involverad i ganska många grejer utanför skolan, och så praktiserade jag på några andra arkitektkontor. Jag har även en bakgrund som festivalarrangör, och tack vare det fick jag möjligheten att jobba som landskapsarkitekt och projektledare för festivalområdet på Way Out West i Göteborg. En annan kul grej är att jag deltog i tävlingen om lekparken Lill-Valla för Linköping BO2016, och faktiskt vann mot 40 etablerade kontor!

Tycker du att din utbildning motsvarar det jobb du har idag?
Både ja och nej. Jag tycker att det är viktigt att ta ansvar för sin utbildning, våga göra den personlig och gå sin egen väg. Med det menar jag att universitetet bara kan ge vissa grundförutsättningar. Det är lätt att falla in i en viss syn på verkligheten, så det är superviktigt att försöka hitta sitt eget uttryck. Olikheter och personliga intressen är det som skapar intressant arkitektur i möten. Sen tycker jag det är viktigt att försöka komma ut i arbetslivet snabbt, och våga testa olika sätt att jobba på. Olika ingångar. Min bakgrund som festivalarrangör har gett mig ett perspektiv som varit intressant att förena i mitt arbete som landskapsarkitekt här på White.

Hur vill du utvecklas? Vad gör du t.ex. om 5 år, om du får välja?
– Om fem år är jag fri i min roll som landskapsarkitekt och formar själv ramarna och begränsningarna för vad som ryms i den rollen. Jag har utvecklats som mångsidig arkitekt, men fördjupat mig i specialintressen. Så har jag hittat en underbar ingång till att förena digitala och fysiska miljöer till triggande och inspirerande lekmiljöer för alla. Det kräver att jag kommer få pröva fler av de idéer jag har på en faktisk plats. Jo, och så har jag hittat vägar för att kombinera musik- och konstfestivaler med landskapsarkitektur, och blivit en mer skrivande och debatterande arkitekt.

Artikeln är skriven av White. Läs mer

Stadsplanering med franska influenser

Stephan är landskapsarkitekt och stadsplanerare och jobbade ca tio år i Frankrike innan han landade i Göteborg. I Frankrike jobbade han som landskapsarkitekt i Paris och som stadsplanerare på ett kommunförbund med stads- och regionutvecklingsfrågor i Aix en Provence.

Stephan tycker om utmaningar och när det inte längre räckte med bergsklättring flyttade han till Sverige. Det visade sig vara en rejäl utmaning att börja jobba i ett nytt land. Han tog sig dock fram genom sin yrkesskicklighet, och genom stödet från sina nya kollegor utvecklades svenskan efter hand.

– Ramböll är ett företag som ser till individen och den kompetens du har, företagskulturen bygger mycket på att ta egna initiativ och du måste kunna övertyga om att din linje är viktig och argumentera för din sak. Då kan dörrarna öppnas, allt är möjligt, säger Stephan.

På Ramböll arbetar han med uppdrag som kräver stort engagemang. Det ställs ofta utmanande krav som tvingar honom att tänka utanför ramarna och hitta kreativa lösningar med god designkvalitet.

– Ett mycket spännande projekt har varit att jobba för Biskopsgården i Göteborg där vi har utformat nya Friskväderstorget. Torget ligger i förorten och var ett ställe som man tidigare undvek på kvällstid. Jag som landskapsarkitekt var inblandad i en samrådsprocess med berörda grupper från området. Baserat på det har jag hjälpt till att uttrycka och utforma gruppens önskemål och drömmar. Det var ett väldigt spännande och lärorikt uppdrag. Arbetet med medborgare måste väcka leende och intresse, det måste göras med lyhördhet och engagemang så att de känner sig delaktiga. Samarbete i alla möjliga former ger mig lust och inspiration i arbetet med projekten, fortsätter Stephan.

I framtiden hoppas han få jobba med nya spännande uppdrag och med glimten i ögat säger han att han hoppas på att företaget etablerar sig i Frankrike.

Artikeln är skriven av Ramböll.