Inlägg

Anna säkrar Skelleftebornas vatten för generationer framåt

Det livsviktiga dricksvattnet tar vi ofta för givet. Inte Anna. Hon bygger ett helt nytt vattenförsörjningssystem i Skellefteå. I decennier framåt ska det stå pall för både fler invånare och klimatförändringar.

I Skellefteå har man länge haft problem med vattnet. Värst var det 2011 när flera personer blev magsjuka av parasiten cryptosporidium och alla invånare fick koka sitt dricksvatten i ett halvårs tid.

Större risker med ytvatten

Risken för cryptosporidium är störst när man som i Skellefteå hämtar dricksvattnet från ytvattentäkter, alltså sjöar och vattendrag, istället för grundvattentäkter som finns under markytan.

– Det nuvarande vattenverket ligger väldigt centralt i stan nära älven. Råvattenkvaliteten varierar mycket med årstider och temperaturer. Det i sin tur har gjort reningsprocessen komplicerad och svår att styra, säger Anna Hamrin.

Anna jobbar på Rambolls Umeåkontor där hon är enhetschef för VA-process. Ända sedan 2013 har hon lett arbetet inom Ramboll där fler än hundra personer har varit delaktiga i att utforma Skelleftebornas nya vattenförsörjningssystem. Det gamla vattenverket stängs ner och byts mot en grundvattenlösning där vatten hämtas från en ås utanför staden där vattnet redan från början är av bättre kvalitet.

Svårt hitta rätt reningslösning

Nu närmar sig dagen när det nya systemet ska tas i drift. Utmaningarna på vägen har varit många och en av dem har varit att välja rätt processlösning för att rena vattnet.

– Det finns många olika lösningar och alla vatten är kemiskt olika. Det som funkar på ett ställe funkar inte på ett annat, berättar Anna.

Självklart har man gjort både labbförsök och pilotförsök. Men exakt hur resultatet blir vet man faktiskt inte förrän den nya anläggningen är byggd och i drift på riktigt, så det gäller att gissa klokt.

Förberett för klimatförändringar

Anna och hennes kollegor behöver också se till att det man bygger idag håller långt in i framtiden.

– Vi vet inte exakt hur kvaliteten på råvattnet kommer att se ut om tjugo år men det kommer troligen inte att vara exakt som idag, förklarar Anna.

Antagligen kommer ett varmare klimat att ge större mängder regn. Större mängder regn ökar avrinningen från omgivande områden till älven vilken kan medföra ökade halter av organiskt material som humus i älven. Det kan ge vattnet en gul ton och påverka både smak och lukt. Därför har man till exempel förberett för att kunna bygga ett framtida reningssteg för att hantera det här och andra ämnen man tror kan öka under de kommande decennierna.

Många vattenverk behöver byggas om

Projektet i Skellefteå är Rambolls största dricksvattenprojekt just nu. Men Anna säger att de ser en ökning av liknande ny- och ombyggnationer.

– Det har inte hänt så mycket på dricksvattensidan i Sverige på länge. Vi byggde många vattenverk på 50- och 60-talen och de börjar bli gamla nu. Dessutom har det på senare år uppstått problem med vattenbrist på olika ställen i landet. Sen tillkommer klimatförändringarna som kan leda till både översvämningar och vattenbrist.

Anna tycker att vi svenskar har blivit överraskade av de senaste somrarnas låga grundvattennivåer.

– Helt förberedda har vi inte varit. Men medvetenheten ökar om hur kritisk tillgången till vatten är.

Bra värderingar gör det lätt att göra rätt

– Det bästa med jobbet är att ha privilegiet att arbeta med sådant som har stor betydelse i vårt samhälle, att det finns ett större syfte med jobbet.

– På Ramboll är företagsvärderingarna väldigt sunda och det gör det lätt att göra rätt. Vi ska självklart göra bra affärer men de ska också vara bra för både människor och samhället, säger Anna.

Job gör plats för alla som cyklar och går

Många saknar meningsfullhet i sina yrkesliv. På Ramboll är det en del av vårt DNA. Job ser till att fotgängarna och cyklisterna inte glöms bort när vi bygger nya trafikleder i våra städer.

När Job van Eldijk valde att börja på Ramboll var den stiftelseägda formen något som tilltalade honom.
– Jag tolkade det som att man jobbar för andra värden än enbart de finansiella. Särskilt i min roll som planarkitekt spelar det stor roll, eftersom jag håller på med samhällsfrågor och samhällsutveckling.

Håller gång- och cykelnät fria

Job är planarkitekt och industridoktorand. Han utvecklar metoder för att mäta de barriäreffekter för fotgängare och cyklister som uppstår när man bygger motorvägar och järnvägar. Målet är att använda fakta som underlag för att skapa så bra lösningar som möjligt både för uppdragsgivarna och för de som bor i städerna man utvecklar.

– Med färre barriärer i våra städer kan fler välja att gå och cykla istället för att ta bilen. Det är inte bara bra för folkhälsan och klimatet. Det ökar också förutsättningarna för handel och minskar segregationen. På det sättet blir det en bra affär för både oss på Ramboll och för kommuner och andra uppdragsgivare.

Det blir ett gemensamt projekt

Efter att ha varit på Ramboll i snart nio år vet han nu att värderingarna har en stark betydelse i vardagen och är trovärdiga.

– Alla vet att vi måste vara lönsamma. Men med en stiftelse som ägare känns det som att det blir mer av ett gemensamt projekt. Invånarnas värde blir tydligare och det finns inga aktieägare att ta hänsyn till. Det här har också vår vd uttryckt väldigt tydligt när han har sagt att vi ska rikta in oss på värde för våra kunders kunder. Det ger en bra känsla och en positiv berättelse att få delta i.

Teknik med ett tydligt syfte

Teknik för teknikens skull är meningslös. Men rätt använd kan den förbättra både vardagen och världen. Det var Børge Rambolls inställning när han 1945 grundade Ramboll och det är fortfarande vårt motto. Den inställningen hjälper oss att både göra världen bättre och att vinna de bästa medarbetarna. Det fick vi bevis för när vi vann Magnet Awards 2018 med vårt kommunikationskoncept Engineering for life.

Så slår Ramboll Sweco på fingrarna – Näst högst på ingenjörernas lista

Ramboll är på andra plats på listan över Nordens mest attraktiva arbetsgivare enligt ingenjörsstudenter. Det står klart i dag när Universums undersökning ”Nordens mest attraktiva arbetsgivare” presenterades, skriver Ramboll i ett pressmeddelande.

– Vi är stolta och glada över att återigen hamna i topp bland de mest attraktiva arbetsgivarna i Norden. Det sporrar oss att fortsätta utvecklas som en relevant och attraktiv arbetsgivare för unga. Vårt fokus ligger på tekniskt kunnande och en vilja att med våra lösningar bidra till det samhälle vi verkar för, säger Suzanne Nygren, HR-chef på Ramboll Sverige.

Undersökningen baseras på svar från universitets- och högskolestudenter i Danmark, Sverige, Norge och Finland och täcker en rad olika faktorer. Att ha balans mellan arbete och privatliv är det viktigaste karriärmålet för de nordiska studenterna, enligt undersökningen.

Ramboll har fått topplaceringar på Universums lista över de mest attraktiva arbetsgivarna sedan 2011. I år kom Microsoft på första plats, Ramboll på andra plats och Sweco på tredje plats.

Prestigelösheten röd tråd

Engagemang och teamkänsla är ingredienser för goda resultat, givande samarbeten och en bra arbetsmiljö. Christian Eek är affärsområdeschef på Ramboll och jobbar i Göteborg. Tidigare har han arbetat som enhetschef för VVS- & Energiteknik, även det på Ramboll.

– Förmågan att arbeta prestigelöst är något jag uppskattar enormt och som jag upplever går som en röd tråd genom Ramboll. Att våga rådfråga andra och att snabbt få hjälp är en styrka. För att sätta samman ett starkt team med olika individer och kompetenser krävs tydliga långsiktiga mål och en vilja att utveckla både sig själv och teamet vidare, säger han.

Ett stort fokus i det dagliga arbetet ligger på att ha en nära kontakt med marknaden för att ha koll på vad kunderna vill ha just nu. Den senaste tekniken är ett måste för att kunna leverera hållbara lösningar.

– Teknik och konsultarbete går hand i hand. Att på så sätt ge sig själv de bästa förutsättningarna är lika viktigt som en bra gemenskap inom arbetsgruppen. Med de faktorerna på plats ska det mycket till för att inte trivas på sin arbetsplats och att göra bra ifrån sig ute i projekt.

Det händer med svenskarnas gamla textilier

Varje år handlar vi svenskar i snitt 13 kilo kläder och hemtextil per person. Nästan 80 procent av all gammal textil slängs som brännbart avfall vilket i sin tur motsvarar cirka två procent av svenskarnas koldioxidavtryck. Men vad händer med den textil som inte bränns? Nordiska Ministerrådet gav Ramboll tillsammans med PlanMiljö och Mepex i uppdrag att utreda vad som händer med den begagnade textilen som samlas in i de Nordiska länderna, skriver Ramboll på sin hemsida.

Idag samlas det in ungefär en femtedel av återvunnen textil i Sverige och det är idag relativt okänt vad som händer med den textilen efter att den lämnat landet. Nordiska Avfallsgruppen under Nordiska Ministerrådet har efterfrågat svar på vilka effekter exporten har på miljön och om exporten är en långsiktigt hållbar lösning.− En del av den begagnade textilen säljs förstås i svenska second hand-butiker men mycket av den insamlade textilen säljs på exportmarknaden och vi visste ganska lite om vart flödena tar vägen och vilka aktörer som är inblandade. Exporten sker till minst 115 olika länder vilket gör spårbarheten mycket svår, säger David Palm, expert inom resurshantering på Ramboll.

Projektet som genomförts som två delprojekt är den första kartläggningen som gjorts av nordisk begagnad textil även om ämnet i sig inte är nytt. Ramboll har bidragit med expertis inom aktörsanalys, miljöpåverkan och socioekonomisk analys med experter från både Sverige och Danmark. Det första delprojektet genomfördes under hösten 2015 och var en kartläggning av exportflöden från Norden. Den andra delen av projektet undersökte effekter på miljö, avfallshantering, arbetstillfällen och andra samhällsekonomiska effekter i mottagande länder. Hela studien publicerades i rapporten Exports of Nordic Used Textiles: Fate, benefits and impacts samt Exports of Nordic Used Textiles: Pathways, benefits and impacts – Policy Brief i december.

Tidigare exporterades textil som bistånd vilket ibland ledde till att fel typ av kläder hamnade på fel ställen och istället blev ett avfallsproblem. Det blev också en direkt konkurrent till inhemskt producerad textil i mottagarlandet.

− Idag ser det annorlunda ut och textilen säljs i de flesta fall antingen direkt till distributörer i Östeuropa, Afrika, Sydamerika eller Asien eller via kommersiella sorteringsaktörer i Europa. Genom att textilen säljs minskar risken att det blir ett avfall direkt i mottagande land, men konkurrensfrågan med inhemsk produktion finns kvar som ett möjligt problem än idag, berättar David Palm. Han fortsätter:

– Det visade sig dock tydligt att även utan exporten av begagnad textil hade inhemsk afrikansk produktion likväl slagits ut av billig asiatisk import.

Utredningen visade även att nästan ingen textil lämnade Europa osorterad och att den totala jobbskapande effekten i mottagarländer var större än vad som funnits i lokal industri tidigare. Den största riskfaktorn med exporten visade sig vara att säkerställa bra arbetsförhållanden på sorterings- och återvinningsanläggningar i de fall exportören inte ställde krav på sina partners. Rekommendationen till de exporterande organisationerna blev därför att införa och följa upp uppförandekoder hos sina samarbetspartners.

− Projektet krävde en bra samverkan med organisationerna som exporterar textil och deras kunder i mottagarländerna. De flesta organisationerna är välgörenhetsorganisationer och det var givetvis stundtals känsligt att utreda eventuella sociala eller miljömässiga problem med exporten av begagnad textil och samtidigt inte glömma bort den nytta som organisationerna bevisligen gör, avslutar David Palm.